Blombud.

Jag vaknade med ett ryck av ett förskräckligt ljud, som i det halvsovande tillstånd jag befann mig, kunde liknas vid dörrklockan. Det var det också, och den som stod på andra sidan ringde som för brinnande livet! Jag tassade upp, men vågade inte riktigt öppna (har inget kikhål), och så slutade det. Då öppnade jag försiktigt dörren - ingen där. Hm, vad kan det nu vara? Vid mina fötter står det hur som helst ett "paket" med blommor.
Jag har inte fått blommor budade till mig särskilt många gånger, och hann nog gå igenom halva registret, innan jag öppnat paketet. Delvis besviken (klart jag önskar att det var från en beundrare) ser jag att det är från Lulebo, min nya hyresvärd. Visserligen en vänlig gest och jag gillar blomman, så glad blev jag ändå.

Lite tjat och hårt arbete lönar sig - nu har chefen bokat in mig på SMH-utbildningen som jag så gärna vill gå! Så om två månader blir det ytterligare en resa till hufvudstaden, och jag längtar redan. Det är nästan komiskt att jag inte varit på en enda Stockholms-resa under de senaste två åren, och nu åker jag dit en gång i månaden! Och jag gillar det mycket.

The One - Kylie Minogue.

Klipp ur livet.

I år och dar har jag drömt om vita knutar, ring på fingret och bäbiskräk på axeln. Villa, volvo, vovve, ja hela Svensson-livet-paketet! Jag har i drömmens värld varit beredd på att offra det mesta, men verkligheten har var gång slagit mig i ansiktet och jag har fått erfara att det faktiskt inte alls är värt det. Tack och lov!
För knappt ett år sedan hade jag nog svimmat bara vid tanken på att jag mest troligt inte kommer att skaffa barn innan jag fyller 30. Men hallå, det är ju (hemska tider!) faktiskt inte mer än fem år dit....Gaaah! Och fem år är ju inte sådär jättemånga, med tanke på att jag knappt påbörjat min karriär, och framför allt; jag är ju singel, haha!

Sthlm är bokat om en månad. Då ska jag och lillebror hämta hem hans första kissebäbis Aya, en liten siamestjej! Jag ska även träffa söt, och en månad känns idag som en evighet. Nåja, det ger sig...

"Ett liv med låga krav är som vinter utan snö och sommar utan sol." - Lasse Lindh

"Jag ger dig inte min morgon, inte min dag, Du får nåt så mycket bättre - Du får hela jävla jag." - Lasse Lindh

Tatuerad? Ajaj.

Efter flertalet diskussioner angående förändringar av sitt utseende, undrar jag några saker.
En del kallar det att man förfular sig själv, och andra definierar det som att man helt klart förbättrar sitt utseende.
Måste man, för att man har ett kostymnisse-jobb, se ut som en typisk kostymnisse, som de alltid sett ut, och är idealet att de alltid ska se ut så, trots att vårt samhälle blir mer och mer öppet? Eller blir det verkligen det? Öppnare alltså. Jag betvivlar.

Jag är dock inte alls fördomsfri själv, tyvärr. Men uppenbarligen mer liberal än jag trodde. Jag är ju trots allt märkt x 3. Men betyder detta på något sätt att jag är mindre lämplig för vissa yrken? Eller kanske rent av den karriär jag siktar på? För mig är det ren bullshit, men jag förundras över hur många unga människor som faktiskt anser det vara fult och smutsigt med tatueringar, piercingar osv. Visst, jag har nu tagit ut min piercing, på grund av att det kändes som att det var dags att bli "vuxen". Löjligt egentligen, men så har jag tänkt ända sen dagen jag gjorde den, att en dag kommer jag inte att vilja/kunna ha den kvar. I natt blev den dagen!
Men det känns som en väldigt förlegad syn, det här med fulheten, det känns som att det var många decennier sen det bara var kåkfarare och sjömän som tatuerade sig.

Vad tycker vi egentligen? Kan stadsministern ha en tribal som sträcker sig ovanför skjortkragen? Om inte, varför?

Farväl.

02.01 Vi har haft ett förhållande i dryga sex och ett halvt år nu, och idag blir vår sista dag tillsammans. Det känns lite vemodigt och konstigt, men det är dags, jag har bestämt mig för att gå vidare ensam nu. Shit, jag är faktiskt lite nervös, tänk om jag inte kommer att kunna prata?

02.18 Okej, nu har jag läst på lite, och det verkar inte vara farligt alls, att vara utan. Haha, vad oroar jag mig för? Att bli tagen lite mer seriöst kanske? Vilket jag iofs vill...Jaja, suck, nu ska jag gå till spegeln. Tråkigt. No more:

02.25 Så, då var det gjort. Buhu, vad tråkig jag ser ut nu. Eller äh, jag vänjer mig säkert, men Du fattas mig!

02.27 Försöker sjunga The Ssssccchientisssthhg....gaaah, jag lässsspar som en jävla idiot, vad har jag gjort?! Fan, det går väl såklart över. Jag kommer säkert inte att märka nåt imorgon....Eller så är tungan död och jag med, haha.

I helgen har jag...

1. Tyckt synd om mig själv ett flertal gånger...jag är sjuk, buhu.

2. Unnat mig pizza hela två gånger. På två dagar, illa. Men jag är ju sjuk, se punkt 1.

3. Döda två skitäckliga djur/kryp som tydligen tycker att de har rätt att bo hos mig! VÄLDIGT mycket punkt 1. Det blir till att ringa Lulebo pronto imorgon.

4. Fått min fantastiskt fina soffa (inte det minsta ironi), men den är i alla fall skön, och den fyller sin funktion.

5. Surfat runt på femtioelva sidor med Sthlms-killar på spraydate. Vad fan gör jag här? ;)

6. Haft så tråkigt att jag funderat på denna tråk-blogg i flera timmar.

Intresseklubben antecknar...

Men, en rolig sak som hänt är att "någon" vill kramas med mig på riktigt, tihi.
Och att jag just sprang över till Sus, åt sju skedar glass och sen kilade hem igen, hihi. Me like!

På pricken ett år.

Oj, idag (19/1) har jag varit hästägare på riktigt i ett år! Har knappt tänkt på det, men så kände vi ju varandra ett bra tag innan också...Och jo, hästbloggen självdog, det var ju skittråkigt att skriva den.

Annars trivs jag riktigt bra med att ha flyttat, såklart! :D
Det är skönt att ha eget, mamma och pappa på behörigt avstånd, och idag landade äntligen 80-talssoffan, lovely.
Dessutom har jag världens bästa granne och vi hänger gäng mest hela tiden. Det är riktigt, riktigt lyxigt att bo så nära, det tänker jag hålla fast vid.

19 kvm.

Okej, nu har jag flyttat in på riktigt. Läs: Nu är säng och dator på plats!
Sus hotade med att jag inte fick vara hennes vän längre, om jag inte tog tag i mitt flyttande, och haha, det gav resultat! Att hon dessutom hjälpt mig att packa upp och organisera mina garderober gjorde inte saken sämre. Thank you! :)
Nu börjar man få en känsla av hur fint man faktiskt kan göra det, trots ynka 19 kvm att spela med. Ett litet soffinköp, några små lådor och hyllor bara, så är saken biff. Hoppas att jag slipper använda leopardtyget bara!

Me like hugging a lot, for real.

Andas in.

Ibland önskar jag att det vore lite som på film. Ni vet, när de bara packar väskan och drar! Tankar bilen full och åker iväg, mot äventyret och friheten. Varför kan det inte vara lite grann som det i alla fall? Man ska alltid lyckas sitta fast i sånt som kallas livet. Och ja, självklart blir livet vad man gör det till, jag drömmer bara lite. ;)

Andas ut...

Nu har prinsessorna fått komma hem, och helt utan skador eller men från den hemska händelsen. Tack och lov!

Hjärtsnörp.

Prinsessorna ligger nu inlagda på djursjukhuset med dropp i benet.
Igår när jag höll på att packa om några kartonger inför lilla flytten, så hittade jag en burk med Rimadyl, som Vila fick när hon hade ont i ett ben för länge sen. Jag tänkte att jag kommer ju själv aldrig att ha någon användning av dessa igen, så jag ger dem till pappa, den kan ju behövas nån gång. Sen är det nog ingen av oss som riktigt tänker på att ställa undan den i ett skåp, förrän pappa, för två timmar sen, hittar burken i deras säng. Locket är avtuggat och alla tabletter är borta. Ca 50-75 st, jag vet inte hur många som var kvar innan, men hur som helst en alldeles för stor mängd för 17 kg pudel!
Rakel är den som alltid brukar stjäla och tugga i sig saker, allt från oxfilé till godis till skosulor. Och Rimadyl smakar lever, så självklart äter hon dem. Men för säkerhets skull tar vi med oss båda hundarna till djursjukhuset, eftersom att jourhavande veterinär säger åt mig att komma in med hunden omedelbart, detta är allvarligt, de måste kräkas NU!
Sagt och gjort, jag kastar in mamma och hundar i bilen och vi kör i ilfart till Gammelstad, och där får de all nödvändig medicin, spyr som grisar, och blir inlagda i minst två dagar. Först då kan man se på blodprov om det behövs fortsatt behandling, eftersom att detta kan påverka lever, njurar och tarmsystem illa. Som tur var så kom det upp många hela tabletter, vilket betyder att de inte hunnit värka alltför mycket.

Jag känner mig hemsk just nu. Att säga att det var klantigt är inte ord nog. Fan...Om något händer med mammas prinsessor blir jag väl utesluten ur familjen...

Stockholm.

Med blandade känslor steg jag av flyget i Luleå för lite drygt ett dygn sedan. Nu har tre långa dagar spenderats i huvudstaden, och i huvudsak på Östermalm. Max-skola Steg 1, och jag vill bara gå mer och fler utbildningar! Det är helt fantastiskt inspirerande och jag älskar att lära mig nya, spännande saker (ej att förknippa med tråkkomvux, haha). Just nu känner jag mig väldigt glad för att jag började om på Max, även om de flesta tycker att det är ett skitjobb, så är jag idag stolt, för så tycker inte jag!
Vi har jobbat väldigt mycket med vårt eget chefskap och hur vi reagerar i alla möjliga situationer. Feedback, brandsäkerhet, HRL, Firo, ekonomi och en massa mer. Det har varit en superbra utbildning. Och en del nya bekantskaper!

De blandade känslorna är inför framtiden, såklart. Jag är kär i Stockholm och så blev jag lite, hm, intresserad av något mer där. Så vem vet vad framtiden har att erbjuda...

Kom. Kom, så samlas vi alla där. Där, där vi kan höra hemma. Om än bara för ett tag, eller för en hel evighet. Kom. Kom, ta min hand, så samlas vi där. Tillsammans.

Brat-Li!

Japp, nu kan jag säkert klassas som en brat, i och med köpet av min alldeles underbara Canada Goose-jacka! Hehe, eller var jag det redan innan, kanske? :P Jag älskar den hur som helst. Tadaa!

Usch för mig och mina jävla höga förväntningar på allt möjligt här i livet. Jag vill inte bli drop dead besviken, men risken är ju lagom stor, när jag bygger upp allt jag har. Stooor suck. Lika bra att släppa allt och bara se vad som händer, ta det lugnt. Men hur tusan gör man det???

Jo, förresten så flyttar jag nästa helg, till min tinyminietta på Bergnäset. Ska bli rätt skoj ändå, trots större planer! Längtar efter ett eget krypin. Så flytthjälp emottages tacksamt!

"Baby, let's go, have that wreckless love, that crazy love, that I don't really care, we can have it anywhere kinda love" - Alicia Keys.

Jaja, 2008.

Jag vill också ha en lista, jag gillar listor! :D

2007's bästa köp: Utan tvekan världens bästa häst; Capricorn!

2007's bästa fynd: Susanna, bästaste nyfunna vännen!

2007's bästa resa: Barcelona och firandet av pappas 50-årsdag.

2007's plus: 10....hjälp, haha!

2007's minus: 8, fan vad nice! 5 to go! :D

2007's flytt : Hem till flickrummet igen...suck. Men bara EN flytt iaf, bra Li! :D

2007's sämsta: Äckelpäckel....usch!

2007's spontana festkväll: Jag och Sus inviger en ny bar med 9 Cosmos var! EN var planen, haha!

2007's prestation: Jag sprang ca 2 mil i veckan! Längtar sjukt mycket efter barmark nu.

2007's kärlek: Ehh...vi sparar det till 2008! :D

Jaha, va fan, hände det inget roligare än så? Kanske var det faktiskt bra nog, men förhoppningsvis ska det nya året bli bättre. Stenen väger inte lika tungt, och jag har "lovat" mig själv att jag bara ska försöka träffa bra killar detta år. Eller förhoppningsvis bara en!