Man ska tydligen vara med om det mesta här i livet...

Min käre pappa har på mammas beställning byggt grindar till gården på Östermalm. De är jättefina, men rätt tjorviga att öppna. Så när jag kommer hem igår kväll, efter att ha hämtat diverse saker på Björks, så lämnar jag bilen igång medan jag öppnar grindarna. Dum som jag var hade jag inte satt in hunden i buren, där hon bör vara under bilfärd, utan hon satt i framsätet med mig. Gissa vad som hade hänt när jag kommer tillbaka och ska köra in bilen - Vila har lyckats låsa bilen, och den enda nyckeln sitter i tändningslåset! Vilken tur att jag just tankat, slagit på högsta värmen och dragit åt handbromsen ordentligt. Jag kan inte ens putta in bilen på gården, utan där står den på gatan, med en tjutande hund i. Jättekul.
Vad göra?
Jag ringer till Niklas, som är på kurs med jobbet i Skövde, och grinar och ber om hjälp. Han kan såklart inte hjälpa mig, eftersom att han är 100+ mil bort, men han ringer sin vän Magnus som får komma förbi och visa upp sina färdigheter i att bryta sig in i en bil med minsta möjliga skadegörelse. Så där står vi, i -15 grader, klockan halv elva en måndagkväll och dyrkar upp låset till min bil. Det måste ha sett en aning skumt ut.
När vi stått en halvtimme i kylan så börjar vi på allvar diskutera vilken av rutorna som är bäst att slå sönder. Då händer det! Magnus lyckas få upp låset! Thank you, thank you, thank you!

I natt drömde jag om min kära mormor. Det var första gången sen hon gick bort, den 14:e oktober förra året. Det kändes härligt att se henne igen, och hon stod som vanligt i köket, men istället för mat skapade hon segel av is till bilar. Drömmar kan vara allt bra surrealistiska. Älskar Dig.

Tittade på ett krypin igår. Väldigt fin, lite lagom dyrt och vi får se vad som händer (håll tummarna). Jag har lagt ett bud i alla fall. Det kändes som en sån lägenhet som går bra ihop med min plan i livet. Nu när man blivit singel igen så kan man vara lite mer egoistisk med sin plan, man behöver ju liksom bara tänka på sig själv!

För fyra veckor sen var vi och tittade på ett hus med potential. För fyra dagar sedan la jag kudden över huvudet, blundade, och bestämde mig för att gå min väg. Om fyra timmar ska jag titta på en lägenhet till mig, där bara jag ska bo, och Vila förståss. Om fyra sekunder? Eventuellt äta lunch.

Så nu är Lipan "on the road again" som det brukar heta.

Älska Google Earth! Har ni hittat dit? Om inte - skynda, det är fantastiskt! Är du som jag fascinerad av kartor, geografi osv, så kommer du också att älska Google Earth. Du kan se hela världen där, på riktigt känns det som. Just nu spanar jag in Köpenhamn, följer de gator jag vandrat längs, spinner runt i karusellerna på Tivoli. Wow!

Det är tårar i ögonen idag. Jag vet varken ut eller in, vad vill jag? Hus har lagts på hyllan och kampen har tagits upp. Singel eller dubbel? Jag vet inte. Jag vill inte.

Hus eller icke. Jag vet inte. Inget hus finns tillgängligt. Vad passar till oss egentligen? Passar samma för mig som för dig, eller vill vi ha olika? Är det bättre att köpa en lägenhet tills vidare, eller hittar vi huset just som vi skriver på för en lägenhet. Skulle vara typiskt. Aningen uppgiven.

I förrgår bet jag av en tand. Det gjorde inte särskilt ont, men måste säkert lagas ändå, snart. Det fick mig att på allvar fundera på om det är värt att ha kvar staven i tungan. Det var ju den som orsakade skadan, och är den värd att offra sina tänder för? Tror inte det. Funderar och tuggar försiktigt så länge.

Idag red jag ut med Cappe, min nya sköthäst, för första gången. Vi tog en liten sväng från stallet i Gäddvik längs vägarna kring Kvarnträsk. Väldigt vackert med en alldeles vit skog. Det är underbart att sitta på hästryggen och vara ute i skogen. Där är jag lugn. Förutom att Cappe har lite nerver utanpå kroppen, och skuttar till lite då och då, så är det väldigt mysigt. Mer!

Snart ska jag boka flyg till Göteborg. Längtar efter att hälsa på Malin och se hur hon bor. Ska även göra en visit till Linda. Det är konstigt att det alltid är så att den som flyttar iväg kommer hem och hälsar på med jämna mellanrum, men vi som bor kvar hemma, har mycket svårare att komma iväg och hälsa på den som flyttat. Nu ska jag göra slag i den saken!