Äntligen!

Hagamannen är gripen! Så nu kan förhoppningsvis Umeås kvinnor känna sig lite lugnare. Hoppas bara att det är så bra som det låter. En galning mindre på våra gator.

Idag har jag varit i stallet och det är så skönt. Jag och Cappe tog en tur i skogen i solen, helt underbart.
Stallet är ett av få ställen där jag känner mig riktigt lugn. Att mocka skit är verkligen rogivande!

Sen finns det ett ställe till och det är i bilen, ensam bakom ratten. Ganska ofta, när jag känner för att vara ifred och tänka, så tar jag bilen och bara far ut och kör. Jag älskar det.

Jag har fortfarande inte hört ett ord från min "sambo" om delning av lägenheten. Är jag bara hård och orättvis som vill ha min del? Jag tycker inte det. Han tycker antagligen precis det. För mig ter det sig ganska självklart att om man betalar precis lika mycket, alltså även för el och bredband, så borde det väl vara ganska rimligt att jag får bo där halva tiden. Han får väl helt enkelt fixa sig någon annanstans att bo, för nu är det min tur. Annars kan han se sig om efter nästa hyra.
Hårt mot hårt var det.

She's gone...

Nu har hon åkt. Och jag kommer mest troligt aldrig mer att få se henne. Om några veckor flyttar hon dessutom till Nyköping. Bra för henne!
Men jag saknar redan allt med henne. Hur hon väcker mig på morgonen med en blöt nos och puffar på mig. Att hon aldrig aldrig kan vara tyst. Det är känt som "schäfer-gnället". Hon piper, sjunger, tjuter, gnäller osv. Väldigt enerverande, men ändå så sött. Men det är väl såhär det är. Tårar i mina ögon idag.

Efter jobbet ska jag kramas. Massor. Och säkert gråta lite. Idag är jag känslig.

Min bäbis åker i morgon!

Imorgon klockan elva åker min älskling. Då flyttar hon tillbaka till Maria som äger henne, och sen blir det en eventuell flytt till Nyköping. Och även om Maria är helt värdelös på att handskas med folk (eller är det kanske bara mig hon inte gillar?), så vet jag att Vila får det bra där.
Men det är ändå så himla jobbigt och ledsamt. Jag vet att jag inte ger henne det liv hon förtjänar att ha, och jag vet att hon kommer att få det jättebra. Men det smärtar att lämna iväg henne. Hon är ju min bäbis! Och hur jobbig hon än är, så älskar jag henne.

Helgen har varit mycket trevlig! Myskväll framför tv:n på fredag, några öl på krogen på lördag och hockeyfinal på söndag. Underbart.

Däremot hade jag en mindre trevlig diskussion om våran lägenhet idag. Min och Niklas alltså. Han bor där och jag betalar halva hyran. 2500:- i månaden känns jävligt dyrt för att förvara mina grejer där. Visst, vi har uppsägningstid i två månader till, men jag har väl lika stor rätt att bo där då? Halva tiden var tyckte jag var ett bra förslag, men icke sa Nicke, det gick han inte med på. Vem är han som tycker att han har rätt att bestämma det?!
Jag lämnade honom, jag flyttade ut = jag ska bestraffas och måsta betala. Punkt slut. Skulle inte tro det. Don't mess with me.

Attans att det inte ska räcka med en halv miljon för att köpa en minitvåa med kokvrå i Luleå! Det är rena storstadspriser. Morr. Så det blir ingen bostadsrätt för mig nu, tyvärr. Jag vill väldigt gärna ha lägenheten, men samtidigt kan man ju inte betala hur mycket som helst. En dag ska man ju sälja den, för jag tänker inte vara singel resten av livet, och då ska man ju kunna få tillbaka sina pengar i alla fall. Stor suck. Och var ska jag hitta en hyresrätt? Det är bostadsbrist i Luleå. Och den drabbar mig.

En glädjande sak är att jag hade en trevlig lunch med en trevlig man idag. Tyvärr ska han leka hockeypappa hela helgen, så vi får väl fortsätta med sms-dejtandet. Skratt!

Längtar till Göteborg. Nu är det bara 20 dagar kvar. Nedräkning!

Isen kryper undan och fram kommer asfalt och barmark. Äntligen!
De senaste dagarna har jag varit ute och kört bil länge efter jobbet. Efter bytet av bakvagnsbussningarna är Bemman så mycket skönare att köra och jag längtar till sommaren och kommande bilevenemang. Hoppas att jag är välkommen i år, även om jag kommer ensam.

Idag har jag varit och tittat på en mycket potentiell lägenhet, och jag hoppas att jag får köpa den. Det är lite jobbigt med alla budgivningar hit och dit. Nervös.
I morgon ska jag på lunch-dejt. Spännande och pirr i magen. Lipan ler igen.

Fy bubblan vad jag är leds på skolan. Det går jättetrögt och jag är slö. Blä.
Jag antar att det blir roligare när man väl tragglat sig igenom åren på komvux och får börja läsa det man egentligen vill. Men vad ska det bli? Just nu känns det väldigt långt bort.

Snart ska jag åka ner till Göteborg och bo hos Malin en hel vecka! Det ska bli så spännande att hälsa på och jag längtar massor. Jag kanske tog i när jag bokade en vecka men jag behöver nog det, hoppas att Mallan inte blir leds. =)
Jag tycker i alla fall att det ska bli så himla skönt att komma bort från Luleå ett litet tag. Slippa tänka på alla bekymmer i vardagen.
Just nu bor jag i en ryggsäck hos mina föräldrar. Det börjar bli jobbigt. Visserligen älskar jag deras hus och platsen där det ligger, men jag vill ha mitt eget kryp in, nu!
Nån som känner nån som har en lägenhet åt mig? Snälla.

Idag har jag och Vila varit på F21 och en hunddressör gjort några tester med henne. Anledningen till detta är att hon mest troligt kommer att flytta till Nyköping till en familj som ska träna och tävla henne i olika bruksgrenar. Därmed blir det ingen tjänstehund av henne, men hon kommer förhoppningsvis att få den aktivering som hon behöver. Nu håller jag bara tummarna för att familjen i Nyköping tycker att hon duger och att det hela blir av. Hur jobbigt detta än är för mig, så vill jag ju att Vila ska ha det bra!
Jag fick ett och ett annat bra tips om hundträning i alla fall. Killen som testade henne verkade jättebra. Inte för att jag kommer att köpa mig en schäfer igen (man ska i och för sig aldrig säga aldrig), men dessa tips kan ju funka bra på andra hundar/raser jag tänkt ha. Och om Vila får flytta nu snart, så funderar jag på att börja träna med Rakel, mammas äldsta pudel, igen. Vi funkar väldigt bra ihop och det skulle vara kul att testa henne ute på tävlingsbanan i lydnad. Men vi får se hur allt blir.

Vet ni, jag äger min första alldeles egna bil nu! Bubblan ägde jag inte själv, och Bemman stod på Niklas, även om vi hade den tillsammans. Men nu är den min. Min, min, min och bara min. Dyr är den också, som alla bilar.
I måndags lämnade jag in den för byte av bakvagnsbussningar, på Englunds. Jag fick ett fast pris, 1827:-, så det fanns inget att oroa sig för. Tji fick jag! Efter några timmar ringer dom mig och säger att det uppstått ett problem. Nää, ni ringer från en bilverkstad och säger att det uppstått problem. Egentligen borde jag inte vara förvånad. Suck.
Ena bussningen hade gått av och fastnat, och eftersom att jag har bensinläckage så vågade dom inte svetsa och därför skulle det kosta ca 2000:- extra. Va?! Ursäkta?!
Jag ringer till Niklas och grinar (som alltid när nåt händer med bilen), men vad ska han göra? Efter några om och men knallar jag dit för att hämta bilen och det visar sig att det kostar 2500:- utöver de 1827:- som är det fasta priset. Vi lyckas komma överense om att jag betalar ca 1500:- extra, så slutnotan är 3300:-. Nöjd? Ja bilen går bra, men priset, nej det kändes hutlöst. Visst, dom ska ju också tjäna sina pengar på nåt, men hur kan de först ge ett fast pris och sen höja det gånger två, får dom verkligen göra det? Jo men visst får dom det. Niklas ringde till konsumentombudsmannen och kollade läget. Egentligen får bilverkstäder bara lägga på 15% på priset, men såklart finns det ett kryphål. Om något på bilen tex. sitter fast hårdrare än vad de kunnat tänka sig och alltså tar längre tid, då får dom ta hur mycket extra betalt dom vill. Eller i alla fall timtaxa, men det är lika med hur mycket som helst.
Kan någon ana en viss bitterhet i min text? Kunde tro det ja. Det är inte första gången jag tjorvat med en bilverkstad och det lär inte vara sista heller. Nästa gång SKA jag stå och titta på, oavsett hur länge det tar, bara för att vara säker på att de inte fuskar, för jag litar inte på dem (ja, jag drar alla över en kam) ett dugg. Puh.
Snart måste jag ju bara byta frambromsar, avgassystem och fixa bensinläckaget. Lust att hjälpa mig? ;)

Man kan inte bestämma vem man blir kär i. Man kan heller inte veta om man passar ihop, innan man lärt känna varandra ordentligt. Att säga att man inte är redo för ett förhållande nu, är lika med att säga "vänta på mig, så kanske jag blir kär i dig, sen". Kärleken är lite besvärlig och själv är man nog rätt bra på att tjorva till det. Att såra någon man tycker om är aldrig roligt, men ibland ett nödvändigt ont när man måste gå sin egen väg. För visst är det väl så, att man blir lycklig enbart genom att följa sitt hjärta? Det tror jag i alla fall och det är så jag lever.

Idag är det den Internationella kvinnodagen.
I dagens Norrbottens Kuriren ställdes frågan till några olika kvinnor, hur de skulle fira denna dag. Nån visste inte ens att den finns och en annan var arg för att den finns. Hon tyckte att kvinnor borde firas varje dag.
Va?
Alla får tycka som de vill i detta land, men varför skulle det vara dåligt att ha en speciell dag för att fira kvinnor varje år? Självklart ska alla kvinnor uppskattas varje dag, likaså alla män. Men jag ser inte det dåliga med denna dag. Jag tycker att det är fint att det finns en särskild dag att fira, för alla kvinnor blir inte uppskattade varje dag. Varför finns det ingen mansdag?

Till något helt annat.
Min bäbis kanske flyttar till Nyköping nästa vecka. Snyft och tårar. Hon skulle ju ändå ha flyttat om 4 månader och ja, jag vet att jag har valt detta helt själv. Och jag vill egentligen inte behålla henne, för att hon kräver mer jobb än vad jag har tid och ork till. Men det är ändå jobbigt! Hon har ju bott hos mig sen hon var 9 veckor och jag har hälsat på henne sen hon var 1 vecka. Då var hon bara ett svart litet knytte som gnydde och pep. Nu är hon en ångvält (hon springer över/under/rakt igenom/in i saker utan att bry sig) på 25 kg. Och ändå min lilla bäbis som är hur söt och go som helst. Hur ska jag klara mig nu?
Någon som vill slå vad om hur länge det dröjer innan nästa djur flyttar in?

Glad. Glad för allt som livet ger mig och allt som jag tar. Jag har en hel del underbart fina människor omkring mig, jag är lycklig!

Helgen har varit så skön. Fredagsmys hemma med familjen och lördagsfest hos Kosta. Jag och grabbarna drack gott och skrattade högt. Johan hade frågestund med temat "Vem är Li - berätta allt", och det var länge sen jag hade så kul, skrattade tills jag fick ont i magen! Hade vettiga samtal med Marcus, det är så otroligt skönt att vi numera är vänner. För vi har bråkat och hatat så länge, och nu kan vi äntligen vara vuxna nog att sluta fred. Vilket i sin tur innebär att jag säkerligen kommer att umgås med han och hans kompisar och det ser jag fram emot, det är ett roligt gäng!

Jag har installerat mig på Östermalm, vilket betyder att jag har flyttat hem igen. Jag älskar vårat hus, men jag vill verkligen hitta mig en lägenhet snarast. Jag har ju lagt ett bud på en lägenhet i stan och jag hoppas att dom accepetar det snart. För det är ganska omständigt med hunden och så känns det som att jag bor i en ryggsäck. De flesta av mina grejer är ju fortfarande kvar på Björks. Men förhoppningsvis kommer vi att bli av med den lägenheten i april. Det skulle vara skönt, eftersom att nu betalar jag ju halva hyran utan att ens använda den. Bu.

Nu ska jag och Vila gå och sova sked. Ja hon får sova i sängen med mig nu. Det är mysigt, vi ligger kind mot kind och är sötast i världen!