She's gone...

Nu har hon åkt. Och jag kommer mest troligt aldrig mer att få se henne. Om några veckor flyttar hon dessutom till Nyköping. Bra för henne!
Men jag saknar redan allt med henne. Hur hon väcker mig på morgonen med en blöt nos och puffar på mig. Att hon aldrig aldrig kan vara tyst. Det är känt som "schäfer-gnället". Hon piper, sjunger, tjuter, gnäller osv. Väldigt enerverande, men ändå så sött. Men det är väl såhär det är. Tårar i mina ögon idag.

Efter jobbet ska jag kramas. Massor. Och säkert gråta lite. Idag är jag känslig.