Tillplattade.
Det är vad jag och mina arbetskamrater blev igår av vår chef och av vår säljledare. Efter att vår säljledare kört med fula metoder ett tag, så sa vi ifrån och krävde svar på våra frågor. Vi tyckte helt enkelt inte att allt verkade ha gått rätt till. Svar fick vi, och även en utskällning för varenda liten grej som vi gjort fel under hela vår tid här. Förra veckan bad chefen oss att fundera ut hur vi ville att bonussystemet skulle se ut, för det skulle nämligen göras om. Vi utformade ett, men fick istället för uppmuntran veta att alla sorters bonusar från och med nu är indragna och att vi ska vara glada att vi har en lön. Fine, men när man enbart har provisionslön, så kan det vara jävligt kämpigt i vissa fall.
Jättekul, tack så mycket, nu känner man sig ju extra motiverad att fortsätta att göra ett bra jobb. Men som chefen så fint har uttryckt sig förut; Det finns fler apor på stan. Och visst vet även jag att det är så att det finns många som skulle göra mitt jobb med hälften så mycket betalt.
Pratade lite med min kära mor, och hon lät sådär lagom förvånad över att inte heller på detta jobb fanns det en bra chef. Hennes råd var att hålla mun och jobba flitigt. Det låter hemskt, men det är så sant. För jag har inte tänkt jobba här resten av mitt liv, inte ens särskilt många år till, och det är bättre att gå härifrån med ett bra omdömme i handen, än som en bråkstake. Tragiskt men ack så sant.
Det är såhär företag och chefer gör när de vill att man ska hålla mun. De hotar en, de drar in saker som varit bra, de plattar till en. Hårt. Så att man inte ska våga resa sig igen. De som inte vill bli av med jobbet håller också mun. Och vem vill få sparken?
Det är vad jag och mina arbetskamrater blev igår av vår chef och av vår säljledare. Efter att vår säljledare kört med fula metoder ett tag, så sa vi ifrån och krävde svar på våra frågor. Vi tyckte helt enkelt inte att allt verkade ha gått rätt till. Svar fick vi, och även en utskällning för varenda liten grej som vi gjort fel under hela vår tid här. Förra veckan bad chefen oss att fundera ut hur vi ville att bonussystemet skulle se ut, för det skulle nämligen göras om. Vi utformade ett, men fick istället för uppmuntran veta att alla sorters bonusar från och med nu är indragna och att vi ska vara glada att vi har en lön. Fine, men när man enbart har provisionslön, så kan det vara jävligt kämpigt i vissa fall.
Jättekul, tack så mycket, nu känner man sig ju extra motiverad att fortsätta att göra ett bra jobb. Men som chefen så fint har uttryckt sig förut; Det finns fler apor på stan. Och visst vet även jag att det är så att det finns många som skulle göra mitt jobb med hälften så mycket betalt.
Pratade lite med min kära mor, och hon lät sådär lagom förvånad över att inte heller på detta jobb fanns det en bra chef. Hennes råd var att hålla mun och jobba flitigt. Det låter hemskt, men det är så sant. För jag har inte tänkt jobba här resten av mitt liv, inte ens särskilt många år till, och det är bättre att gå härifrån med ett bra omdömme i handen, än som en bråkstake. Tragiskt men ack så sant.
Det är såhär företag och chefer gör när de vill att man ska hålla mun. De hotar en, de drar in saker som varit bra, de plattar till en. Hårt. Så att man inte ska våga resa sig igen. De som inte vill bli av med jobbet håller också mun. Och vem vill få sparken?