"Ingen jävla kyrka"

Idag har jag och Jan varit på Ulrika Åkebloms begravning. För er som inte vet så störtade hon under en off-pist-tur i Riksgränsen tidigare i år. Jag känner inte henne, men det är hemskt när en ung människa dör, enligt vad vi tycker, i förtid.
Begravningen var fin, men väcker även en del känslor och tankar. Naturligtvis.

När min älskade mormor dog i höstas, så pratade vi mycket i familjen om hur vi skulle vilja att vår begravning blev, om någon av oss skulle dö. Det första jag tänker är att min begravning absolut inte ska hållas i en kyrka. Jag tror inte på Gud och jag är inte med i Svenska Kyrkan. Istället kan man ha en borgerlig begravning, på något fint ställe. Inte sjunga och läsa psalmer, utan förhoppningsvis finns det fina saker att prata om istället. Helt enkelt skippa allt det där religiösa snacket. För en del är det kanske viktigt, men så vill inte jag ha det.

Födelsedag.

Sådär, nu är jag 23 år fyllda. Det känns inte märkvärdigt på något sätt, men visst är det ändå lite kul att fylla år! Att få samla sina nära och kära för en fikastund och så klart är det kul att få presenter.
Av min kära mor och far fick jag en I-pod som önskat, och en kurs i konsten att knyta pärlhalsband, inkl pärlor. Jättekul ska det bli!
Av min älskling har jag fått en resa. Var och när den blir av är för mig hemligt än så länge. Åh, det ska bli så spännande. Jag längtar!

I början av juni ska jag gå en nybörjarkurs i golf. Janne spelar golf och säger att det är sååå kul, så jag ska ge det en chans i sommar. Sen får vi se om jag fastnar eller inte. Det är trots allt en ganska dyr sport, och jag håller redan på med två svindyra sporter; hästar och bilar. Det ska i alla fall bli roligt att prova på!

Bilnörd.

Jag har alltid tyckt att stadsjeepar är ganska töntiga. Onödigt klumpiga och dyra i drift. Men nu har även jag trillat dit. I helgen har jag fått köra en Jeep Grand Cherokee och jag vill bara säga wow! Man känner sig ganska cool där man sitter typ 1 meter över alla andra bilister. Och när man hör V8:an mullra, för att vid en kick-down vråla, då vill jag byta bil. Eller i alla fall köpa en till. För jag gillar egentligen min bil, men det är ju som det är med nyhetens behag. I längden får jag nog lov att inse mina ekonomiska begränsningar, tyvärr.
Men snart sätter bankörningar och sommarens alla andra bilevenemang igång, och då funkar det bättre med BMW än med Jeep. Bilnörden i mig längtar mycket!

Goodbye to you.

Tack och adjö Björkskatan. Nu har jag, med min älsklings hjälp, flyttat ut alla mina möbler och prylar som var kvar. Och jag ser ingen anledning att återvända dit, förutom att det enda som återstår är städning och besiktning av lägenheten. Det känns skönt att ha flyttat allt, och snart är det över på riktigt. Då kan jag ägna all min energi åt mitt eget liv.

Nu håller jag på att packa upp allting och till slut få ordning i mitt hem. Det är förskräckligt vad mycket prylar man samlar på sig. Det spelar ingen roll hur mycket man rensar, det finns alltid saker som man inte vet var man ska ha. Men sånt ger sig med tiden.

Ibland...

funkar inte alla nycklar som de ska. I alla fall inte på mitt hjärnkontor.
Idag har jag lärt mig (igen) att man inte ska tro på allt man ser och hör, och att det kan vara bra att kolla att nyckeln passar, kanske mer än två gånger, i förbannat tillstånd.
Varsågod att skratta åt mig och mitt stora misstag, det bjuder jag på!

Resa!

Det kittlar lite i min resnerv. Det är ju inte så länge sen jag kom hem från Göteborg, och att vara på resande fot ger mersmak. Inte för att jag är den som tänkt kånka på en ryggsäck runt jordklotet, men jag och min älskling planerar en weekend till London. Nu, snart! Kanske bokar vi redan ikväll.

Snart hägrar födelsedag med tillhörande fest. Jag längtar efter att få samla nära och kära för en mysig stund hemma hos mig. Tråkigt bara att de allra käraste befinner sig 130 mil (Göteborg) respektive ca 170 mil (Aberdeen) ifrån mig. Jag vill att ni ska vara här hos mig.
På önskelistan finns bland annat en ny tatuering (som jag skrivit tidigare - jag vill nu!), ett pärlhalsband (min mormor hade ett vackert sådant) och ett motorcykelkörkort (Marcus var förbi igår och visade upp sin mycket häftiga nya båge, grr!). Men mest av allt vill jag att min familj ska ha tid att komma och vara med mig.