Korta killar.
I natt diskuterades det vilt angående min ytlighets vara eller icke vara. Ämnet var väl egentligen mest "listan på egenskaper hos min drömman" och diskussionspartnern hakade upp sig rejält på en särskilt punkt. Jag tycker inte att jag har några som helst orimliga önskemål och har dessutom inte det minsta bråttom att träffa honom heller. Och absolut inte en tanke på att nöja mig med second best!
Men uppenbarligen är jag ytlig (?!), enligt diskussionspartnern, eftersom att jag har vissa fysiska krav. Det mest stötande var det här med längden hos en kille. Jag är 169 cm över marken, och modell hyfsat normal, vilket inte gör mig till en minitjej, men inte heller en jättetjej. Och jag gillar att min kille är minst 180 cm (nån puttig centimeter hit eller dit spelar ju såklart ingen roll!), eftersom att jag faktiskt tycker om att känna mig mindre än min kille, både på längd och bredd!
Ja, jag har haft killar i min egen längd, flera gånger, men var gång känner jag mig stor och det gör mig obekväm. Sätter jag dessutom på mig ett par klackeskor, vilket inte händer jätteofta, men dock ibland, så blir jag längre (hemska tanke!) än honom, och det gillar jag rakt inte!
Självklart finns det massor med egenskaper som är viktigare än det fysiska, men jag tänker fortsätta att vara kräsen, så länge jag känner för det, och måhända att någon tycker att det är ytligt, men det står jag för. Gissa hur lång han är? ;)
Men uppenbarligen är jag ytlig (?!), enligt diskussionspartnern, eftersom att jag har vissa fysiska krav. Det mest stötande var det här med längden hos en kille. Jag är 169 cm över marken, och modell hyfsat normal, vilket inte gör mig till en minitjej, men inte heller en jättetjej. Och jag gillar att min kille är minst 180 cm (nån puttig centimeter hit eller dit spelar ju såklart ingen roll!), eftersom att jag faktiskt tycker om att känna mig mindre än min kille, både på längd och bredd!
Ja, jag har haft killar i min egen längd, flera gånger, men var gång känner jag mig stor och det gör mig obekväm. Sätter jag dessutom på mig ett par klackeskor, vilket inte händer jätteofta, men dock ibland, så blir jag längre (hemska tanke!) än honom, och det gillar jag rakt inte!
Självklart finns det massor med egenskaper som är viktigare än det fysiska, men jag tänker fortsätta att vara kräsen, så länge jag känner för det, och måhända att någon tycker att det är ytligt, men det står jag för. Gissa hur lång han är? ;)
Idag tänker jag tillåta mig själv att vara så här pass ytlig: *mmm*
(Lånad från fejjan, så får man säkert inte göra)
(Lånad från fejjan, så får man säkert inte göra)
Lyssnar på: Colbie Caillat - Droplets.
posted by Lipan at 2:58 AM
5 Comments:
Jadå, skulle då ha svårt att vara med någon som var mindre än mig. Men för min del är det nog svårt att hitta någon kortare också... Ibland finns det fördelar.
Såklart man får ha vissa ytliga krav.
This comment has been removed by the author.
Jag håller med helt och fullt! Jag har svårt att vara tillsammans/dejta killar som är under.. ja, helst skall de vara längre än 175 (och kortare än 188 typ..) och de får ABSOLUT inte väga mindre än 70 kg! För mig är en man inte en man om han väger nånting på 60 kg.. så är det bara. Man skall aldrig gå på "the second best", aldrig nöja sig. Det har i alla fall jag fått lära mig :)
Jag har också längdkrav. Jobbigt när man är 178, siktar på att dejta i ett basketlag eller liknande.
Har hoppat den regeln första och sista gången. Det enda som funkar då är en vågrätt relation..
Smala, korta killar är underliga, det är bara ett konstaterat faktum och en fördom jag har och som bara bekräftas och sällan motbevisas. >;O) Har de dessutom ett perfekt hem utan damm och var sak på sin plats: SPRING!
Post a Comment
<< Home