Hjärtsnörp.

Prinsessorna ligger nu inlagda på djursjukhuset med dropp i benet.
Igår när jag höll på att packa om några kartonger inför lilla flytten, så hittade jag en burk med Rimadyl, som Vila fick när hon hade ont i ett ben för länge sen. Jag tänkte att jag kommer ju själv aldrig att ha någon användning av dessa igen, så jag ger dem till pappa, den kan ju behövas nån gång. Sen är det nog ingen av oss som riktigt tänker på att ställa undan den i ett skåp, förrän pappa, för två timmar sen, hittar burken i deras säng. Locket är avtuggat och alla tabletter är borta. Ca 50-75 st, jag vet inte hur många som var kvar innan, men hur som helst en alldeles för stor mängd för 17 kg pudel!
Rakel är den som alltid brukar stjäla och tugga i sig saker, allt från oxfilé till godis till skosulor. Och Rimadyl smakar lever, så självklart äter hon dem. Men för säkerhets skull tar vi med oss båda hundarna till djursjukhuset, eftersom att jourhavande veterinär säger åt mig att komma in med hunden omedelbart, detta är allvarligt, de måste kräkas NU!
Sagt och gjort, jag kastar in mamma och hundar i bilen och vi kör i ilfart till Gammelstad, och där får de all nödvändig medicin, spyr som grisar, och blir inlagda i minst två dagar. Först då kan man se på blodprov om det behövs fortsatt behandling, eftersom att detta kan påverka lever, njurar och tarmsystem illa. Som tur var så kom det upp många hela tabletter, vilket betyder att de inte hunnit värka alltför mycket.

Jag känner mig hemsk just nu. Att säga att det var klantigt är inte ord nog. Fan...Om något händer med mammas prinsessor blir jag väl utesluten ur familjen...