Aj. Jag har ett jättestort blåmärke på rumpan. Och det gör ont!
Det hela började när jag i söndags ridit lektion för Lise i ridhuset på Bergnäset. Eftersom att Cappe står uppstallad i Gäddvik så måste man skritta hem efteråt och det tar ca 30 min. Det är vanligtvis inga problem, men just den här gången så hade vi jobbat ganska hårt och Cappe hittade ett ställe som såg väldigt skönt ut att lägga sig ned på. Vilket inte är så jättesmart när jag sitter på! Men han stannar och går ner på knä för att lägga sig ned, innan jag hinner protestera, så det var bara att hoppa av. Eller inte så bara, men jag lyckades krångla mig av och trillade rakt ner i den stenhårda backen. Därav en öm armbåge och ett enormt blåmärke på rumpan.
Ibland hittar min pålle på lite knasiga saker, men han är ganska charmig ändå.

På lördag ska vi försöka klippa honom, eftersom att han blir så himla svettig när vi tränar. Vi är tre tjejer som knappt hållit i en klippmaskin förut, så vi får väl se hur snygga våra hästar blir! Men huvudsaken är ju att de slipper svettas så mycket.

Igår läste min man en artikel i Ridsport om när hästen tar för mycket tid från förhållandet. Och tid tar det, ca tre timmar varje dag att ha häst, och det är ju faktiskt större delen av ens fritid när man jobbar heltid. Men det är trots allt värt det.
Tänk vilken tur jag har som har världens bästa man som är så förstående. Han är till och med så förstående att han funderar på att lära sig rida!
Men han spelar ju golf och det tar en massa tid, och i somras så började även jag att spela golf, för han ville verkligen att jag skulle prova och för att få förståelse för hur mycket tid det tar. Vi förstår varandra!

Idag vill jag även säga ett jättegrattis till min kära Malin som fyller år; GRATTIS!