X lät meddela sent i natt att X skulle lämna jordelivet, att X hade fixat grejer, och att jag inte skulle bry mig. Okej, ett rop på hjälp, men vad fan gör man då?
Totalt okontaktbar (full eller hög eller vad?). Inte ett ord. Orolig, tänk om det är på riktigt, på riktigt?
Ringer runt, får inte tag på någon, kör bil som en jävla idiot, ringer 112. Vad gör man?!
På plats igen, fortfarande inte ett ord. Inte panik, inte panik, hjälp kommer. Hjälp anländer, två mycket lugna poliser. Trevliga men allvarliga och framför allt väääääldigt lugna. Tack.
Tusen tankar, hon är mycket kortare än mig, snygg. Han har lite samma dialekt som mormor, på vissa ord, som tjej. Varför tänker man på sånt? Tusen tankar.
Inte många timmar sömn i natt, men X ska inte dö.
X hade inte dött i natt, men jag är glad att jag ringde 112, de var till stor hjälp, om inte annat för mig. Tack.
Nu behövde jag verkligen skriva av mig, just här. Ömka mig inte.