Häst häst häst

Det mesta i livet kretsar just nu kring häst, häst och häst. Nu har jag varit ägare till Cappe i 10 dagar och det är helt fantastiskt! Jag har redan hunnit oroa mig för ungefär tusen saker som möjligen kan gå fel och kommer säkert att komma på fler. Dom säger att det går över, men jag undrar jag.

Hoppade i torsdags igen och wow, vilken häst jag har! Jag är värsta fegisen, men det börjar ge med sig, jag känner mig så trygg på prinsen. Det blir säkert lättare när man får in lite vana. Siktet är fortfarande inställt på tävling till våran. Omän en liten sådan.

Hela mitt hästintresserade liv har jag drömt om vilka saker jag skulle köpa till min häst, plöjt Hööks-kataloger och annonser (även i vuxen ålder). Jag drömmer fortfarande, för det roliga (?) är att nu när jag äntligen äger min allra första egna häst, så har man ju inte så där värst många kronor över till att köpa saker för.
På önskelistan just nu:
Shire Chillcheeta Halfcombo
Tömkörningsgjord inkl tömmar.

Dream on.

Skutt!

Nu är det bestämt, jag ska köpa Cappe! Min älskade pålle ska bli min på riktigt, jippie!
Inga papper är påskrivna än, men Camilla säger att hon känner sig trygg med att lämna honom hos mig, och det känns så himla bra, jag är så glad! Även om det innebär mycket jobb och en belastning av ekonomin. Jag har världens bästa man som hjälper mig med min dröm. Älskar dig!

Men fy så nervöst det är, att verkligen ta hela ansvaret själv. När jag red tillsammans med Sandra i veckan var jag hur nojig som helst över att han var halt. Men hon säger att det går över med tiden, man lugnar ner sig. Skönt.

I torsdags så red jag och Sandra hopplektion för Lise. Och det var så himla kul! Jag som trodde att jag enbart ville hålla på med dressyr, blev helt kär i att hoppa. Omän vi bara skuttade några små kryss och sånt, så fick jag mersmak. Vi bestämde att vi ska börja hoppa regelbundet, och kanske anmäla oss till nån klubbtävling framåt våren.
Cappe älskar att hoppa och nu när jag fick göra det med honom så fick jag upp ögonen. Wow vilken häst jag har!

Köpa eller förlora?

Ett stort dilemma har uppenbarat sig i dagarna.

Camilla och Fredrik som äger min häst ska åka på utlandstjänst i närmare ett år och har bett mig att ta hand om deras prins under tiden. Dessutom skulle jag bara behöva betala 500:- i månaden, vilket passade min ekonomi alldeles perfekt. Lyxliv med häst!
Igår ringde dock Camilla till mig och frågade om jag inte istället vill köpa Cappe, eftersom att det för henne känns onödigt att äga honom i ett år och samtidigt bara låna ut honom, vilket såklart är förståeligt, eftersom att det kostar massor med pengar att ha häst. Dessutom har hon mest troligt inte tid för honom när hon kommer hem heller. Dom har redan en intressent i form av Fredriks syster, men Camilla vill fråga mig först, eftersom att han är halvt min. Thank you.
Jag älskar verkligen denna häst, min lille prins, men det är dyrt, dyrt, dyrt att ha häst och det fanns inte med i mina beräkningar riktigt än. Inte förän om några år hade jag planerat att köpa en häst. Suck.

Jag vill köpa honom, och kommer att skrapa pengar på alla sätt jag kan, för om jag inte kan köpa honom, så kommer jag ju att förlora honom helt. Och det vore verkligen hemskt!

Jävla skit vilken dålig timing livet kan ha ibland. Jag som tyckte att allt var så himla bra just nu.