Fraktur.

I fredags fick jag nog av att ha ont och vara orolig, så jag åkte till vårdcentralen. Där fick jag träffa en rättfram läkare som genast skickade mig till Sunderbyn för att röntgas. Tack.
Det enda som inte var bra med den läkaren var att han sa att jag borde fundera över min situation. Först förstod jag inte, men han förtydligade sig, och utan att säga det rakt ut så tyckte han att jag inte borde rida. Jag skämtade bort det hela, med att min mamma också tycker att det är farligt, men han gav sig inte.
Nu i efterhand blir jag lite förbannad och undrar hur tusan han kan säga så till mig?! Säger dom till trafikskadade att de inte borde köra bil mer? Dom som halkat på gatan, att de borde sluta gå ut? Jag kanske överdriver lite, för jag vet att ridsporten är farlig och något mer skadedrabbad än andra sporter, men man sitter på ett levande djur. Dessutom ett 600 kg tungt flyktdjur med en djupt rotad instinkt - så visst vet jag att det inte bara är en lek. Men sluta rida? Nej, tack, det är något jag älskar och lever för.

Nåväl, efter att ha suttit fem timmar i akutens väntrum, fick jag veta att mitt bäckenben var helt, men att jag har en spricka i långfingret och fick en liten tejpbit för att stödja det med pekfingret. Kändes lite löjligt att få ett plåster efter att ha suttit där i fem timmar, men samtidigt var det värt att veta att det inte är något värre.

Så nu har jag fått uppleva mitt första benbrott, eller i alla fall spricka. Ont, men det läker och går att leva med!