Mörbultad
Det är ett äventyr att ha häst!
Min kära pålle blir väldigt pigg och laddad när det kommer till hoppning, och det var vad vi gjorde igår - hade hopplektion.
Det gick fort, men ändå ganska bra, tills vi kom lite fel på ett hinder. Cappe laddade till tusen och jag hann inte riktigt med, så helt plötsligt ser jag ett hinderstöd mitt mellan ögonen, och tänker " det här kommer inte att gå!". Det gjorde det inte heller, utan Cappe tvärnitar, brakar mer eller mindre in i hindret och jag flyger som en vante. Han försökte hoppa över mig, och trampade på mitt ena långfinger, som nu är blå-lila, och snuddade mitt huvud. Jag landade ganska illa på höften/rumpan. Aj. Tur att man är så förnuftig att man rider med hjälm och tar på sig säkerhetsväst när man hoppar.
Efter ett fall ska man alltid hoppa upp på hästen igen och hoppa några hinder till, för att inte bli rädd. Det gjorde jag och det gick bra, men ont hade jag.
Värre blev det dock när vi kom tillbaka till stallet, jag kunde knappt gå! Då kommer rädslan.
Skräckscenario målas upp i huvudet - jag har gått sönder! Jag kommer att få ligga på sjukhus, inte rida, inte röra mig, gaah!
Jag kunde inte stödja alls på benet igår kväll, och natten har varit olidlig, men idag känns det bättre. Jag går och jag kan sitta! Jag lever! Men känner mig som överkörd av en ångvält.
Hästlivet är ingen lek, hur mycket man än leker. Men jag älskar det och vill alltid ha det i mitt liv. Och även om pållen blir lite tokig vid hoppning, så är det något jag måste lära mig, att rida honom rätt.
Min kära pålle blir väldigt pigg och laddad när det kommer till hoppning, och det var vad vi gjorde igår - hade hopplektion.
Det gick fort, men ändå ganska bra, tills vi kom lite fel på ett hinder. Cappe laddade till tusen och jag hann inte riktigt med, så helt plötsligt ser jag ett hinderstöd mitt mellan ögonen, och tänker " det här kommer inte att gå!". Det gjorde det inte heller, utan Cappe tvärnitar, brakar mer eller mindre in i hindret och jag flyger som en vante. Han försökte hoppa över mig, och trampade på mitt ena långfinger, som nu är blå-lila, och snuddade mitt huvud. Jag landade ganska illa på höften/rumpan. Aj. Tur att man är så förnuftig att man rider med hjälm och tar på sig säkerhetsväst när man hoppar.
Efter ett fall ska man alltid hoppa upp på hästen igen och hoppa några hinder till, för att inte bli rädd. Det gjorde jag och det gick bra, men ont hade jag.
Värre blev det dock när vi kom tillbaka till stallet, jag kunde knappt gå! Då kommer rädslan.
Skräckscenario målas upp i huvudet - jag har gått sönder! Jag kommer att få ligga på sjukhus, inte rida, inte röra mig, gaah!
Jag kunde inte stödja alls på benet igår kväll, och natten har varit olidlig, men idag känns det bättre. Jag går och jag kan sitta! Jag lever! Men känner mig som överkörd av en ångvält.
Hästlivet är ingen lek, hur mycket man än leker. Men jag älskar det och vill alltid ha det i mitt liv. Och även om pållen blir lite tokig vid hoppning, så är det något jag måste lära mig, att rida honom rätt.
posted by Lipan at 2:20 PM
4 Comments:
Tack för din väldigt fina och värmande kommentar Li, jag uppskattar din vänskap enormt mycket!
Låter riktigt läskigt med fallet, men du har nog inte gått sönder :) Modigt av dig att stiga upp och hoppa sådär direkt efter, men det ligger mycket i det du säger. Ta en voltaren och rå om dig själv de närmsta dagarna.
Stora kramen!
oj. vilket äventyr. du kände helt klart att du levde iallfall. största famnen och lev med vinden i håret.
Tycker ni var duktiga och du är riktigt tuff. Rätt inställning :)
Hoppas smärtan i ben och resten av kroppen har minskat.
Ses kanske till helgen.
Massa Kram. /Nina
Förra veckan kom två shäfrar och jagade aragorn och en av dem lyckades bita han rejält.
Såren kanske inte är så stora eller så, men hunden är inte alls sig själv. :/
kraam. / N
Post a Comment
<< Home