Det pirrar i mig.

I morgon bitti åker jag till Göteborg och blir borta en hel vecka. Det ska bli väldigt skönt med semester och att hälsa på Mallan. Jag kommer att sakna Jan massor, men det finns ju telefon.
Det ska även bli skönt att komma bort från bördan med att packa ihop mitt hem på Björks. Jag packade en ryggsäck med det nödvändiga när jag flyttade, och tänkte ta resten när jag fick en lägenhet. Nu är den dagen här, och jag måste ta tjuren vid hornen. Det jobbiga är inte själva packandet, för det är ganska skönt, utan det är att måsta möta han som bor där. Usch det får mig att må dåligt. Han är så fruktansvärt negativ, att mina taggar pekar utåt så fort han är i närheten.
Här om dagen så ringde han och skrek om att jag snott hans tvättmedel. Vilket jag naturligvis inte gjort, men inget som jag säger spelar någon roll i hans värld. Tråkigt. Ska man behöva ta vilken skit som helst, bara för att man är den som lämnat det sjunkande skeppet först? Nej tack!

Vi ses om en vecka.