Varför blogg?
Mamma ifrågasätter alltid varför jag har en blogg, facebook, pixbox osv. Hon förstår inte varför man vill lämna ut sig själv på nätet. Och jag vet inte om jag har något bra svar på det?
Tycker jag att jag har ett väldans spännande liv som alla andra också måste få smaka på? Njää, inte direkt. Man följer trenden? Ja, kanske lite, men bloggat har man väl gjort innan ordet ens uppfanns?
Jag gillar att skriva och formulera, och ja, kanske lite att dela med mig av min vardag och mina funderingar och hoppas att någon tycker lika, eller olika, och vill framföra det. Ibland vill jag skapa diskussion, och ibland babblar jag bara. Det kan vara skönt att bara få skriva av sig lite, men såklart lämnas inte det allra hemligaste ut. Möjligen väl krypterat så att bara de ämnade verkligen förstår.
När jag känner för att spy galla över någon brukar jag låta texten vila en dag eller två, och kommer för det mesta fram till att det inte är värt det, även om jag står för vad jag tycker. Vissa saker är för onödiga att tjafsa om. Men ibland kan inte snattran hållas igen, och här kommer ett sådant tillfälle:
Jag är så fruktansvärd glad och lättad över att slippa sandlådan! Sitt ni där och bygg era sandslott, så har jag min borg ifred, långt bort från er. Snart kommer ni ändå att börja kasta sand i ögonen på varandra, tragiskt nog.
Tycker jag att jag har ett väldans spännande liv som alla andra också måste få smaka på? Njää, inte direkt. Man följer trenden? Ja, kanske lite, men bloggat har man väl gjort innan ordet ens uppfanns?
Jag gillar att skriva och formulera, och ja, kanske lite att dela med mig av min vardag och mina funderingar och hoppas att någon tycker lika, eller olika, och vill framföra det. Ibland vill jag skapa diskussion, och ibland babblar jag bara. Det kan vara skönt att bara få skriva av sig lite, men såklart lämnas inte det allra hemligaste ut. Möjligen väl krypterat så att bara de ämnade verkligen förstår.
När jag känner för att spy galla över någon brukar jag låta texten vila en dag eller två, och kommer för det mesta fram till att det inte är värt det, även om jag står för vad jag tycker. Vissa saker är för onödiga att tjafsa om. Men ibland kan inte snattran hållas igen, och här kommer ett sådant tillfälle:
Jag är så fruktansvärd glad och lättad över att slippa sandlådan! Sitt ni där och bygg era sandslott, så har jag min borg ifred, långt bort från er. Snart kommer ni ändå att börja kasta sand i ögonen på varandra, tragiskt nog.
posted by Lipan at 12:38 PM
2 Comments:
du har ju dessutom alltid, så länge jag känt dig varit bra just på att skriva, att rinna ut med ord och fånga en känsla, bygga verkligheter mellan rader. sluta aldrig med det. jag njuter när jag läser det du skriver. visst. jag ifrågasätter också ofta, likt din mor varför vi egentligen bloggar, är så i behov av andras bekräftelse på våra egna meningar? jag tycker att vi ska konstatera att det är förbannat skönt att få lite backup av andra, att genom bloggande behöva tänka efter när vi skriver, vilket också utvecklar vårt skrivande och föder våra behov av kreativitet och meningsutbyte. dessutom får vi som inte längre bor så nära varandra ändå till viss del, vara delaktiga.
jag har förresten skrivit på min blogg om hundar, igen. det är intressant med meningsutbyte. stor kram.
Tjena.. du, jag tycker det är bra att du bloggar. Jag gillar din blogg. Själv har jag varit mer eller mindre (på senare år betydligt mindre) fast i Internetträsket sedan 1995 - och bloggat sedan 1997. Fast då visste nog ingen att det hette blogga :)
Jag skall maila hemliga uppgifter till dig alldeles strax ;)
Angående medryttare.. du må tro att jag funderat, drömt och önskat! Jag var till och med på väg att anmäla mitt intresse till dig men fegade ur ;) Såklart. Men en dag skall jag våga, för hästvärlden är alldeles för vacker för att avstå.
Hoppas du haft en fin helg :)
Post a Comment
<< Home