Varför Gud?

Varför är "men gud", "herregud", "jisses" (fr. Jesus) mfl, så vanliga uttryck i mitt vardagliga tal? Jag anser mig själv inte vara varken kristen eller särskilt kyrklig av mig. Jag tror inte på den bibliska berättelsen och jag är inte med i Svenska kyrkan.
Jag är inte heller varken döpt eller konfirmerad i kyrkan, och jag lär knappast gifta mig, döpa mina barn eller ha min begravning där heller. Men ändå lyckas detta gud-prat slingra sig in i mitt tal. Och jag är inte ensam!

Vårt samhälle, dess grunder och värderingar, bygger till stor del på den kristna tron. Så egentligen är det kanske inte är så konstigt när allt kommer omkring, att vi pratar så mycket gud, utan att egentligen prata om just Gud. Eller?

Sen undrar jag om Gud är ett namn eller en benämning? En person eller en 'sak'? Enligt korrekt svenska så skriver man Gud med stor begynnelsebokstav.
Ungefär som att penis är ett egennamn, fast utan stor bokstav. Man skriver aldrig penisen, utan den omnämns alltid som penis. Är inte det en sak?